Söröya juni 2010

Två veckor som guide var inplanerade i mitten av juni. Dock så lyckades jag dra på mig en influensa lagom till första veckan som omöjliggjorde någon resa. Jag blev dock frisk så jag kunde ta upp andra veckan.

Solen sken när vi steg av på Alta flygplats men det blåste en hel vilket det fortsatte att göra nästan varje dag resten av veckan.. Jag hade bara en gäst på båten till att börja med, Söröyaveteranen Krister Arvidsson. I slutet av veckan skulle två danska gäster komma upp och fiska med oss. Eftersom vi bara var två, så körde vi en av de vanliga Arronetterna. Förre guiden Ralph Bengtsson och hans gäng körde den stora guidbåten. Då vädret inte var det bästa, med hårda nordvästvindar, så tog vi det lugnt på onsdagen. Torsdagen bjöd på fortsatt blåsande och kallt och mulet väder. Någon längre tur var inte att tänka på. Vi satsade på att fiska flundra vid fågelberget. Det var väldigt trögt. Jag fick en flundra på runt 5 kg men det var den enda flundran som kom upp. Krister fick dock en torsk på 19 kg. Vi gick iland tidigt och lagade mat och värmde oss med några kalla.

På morgonen dagen efter var vädret bättre. Svag vind och lampan är framme och värmer från en blå himmel. Vi tänker satsa på att meta torsk på Runningen och göra några släpp efter kungsfisk. Det är trögt att få sej att meta med på Runningen men sej kommer det upp till slut och vi börjar meta. Fisket är bra. Ett par fina över 10 kg kommer upp, själv krokar jag den största som väger 23-24 kg ute på havet. Det ska börja blåsa lite mer senare under dagen så vi beslutar att köra ut och prova efter kungsfisken innan det blir alltför blåsigt. Fisket på djupet är dock otroligt trögt och dessutom besvärligt med vågorna som slår över aktern när jag backar mot driften. Eftersom fisket är helt resultatlöst och dessutom blött så kör vi tillbaka till Runningen. Nu är här ännu mindre sej, det är faktiskt helt tomt på södra Runningen där vi vill fiska. Krister sätter på en jigg för att testa om det går lika bra. Jag satsar på att få sej till metet. Efter en halvtimme så nappar äntligen en sej på sillahäcklan. Jag byter spö och agnar på sejen och släpper ned. När detta sker har Krister jiggat i ett bra tag utan ett enda napp. Min sej hinner inte mer än komma ned till botten så har jag ett ordentligt napp som jag krokar. Fisken känns riktigt tung och efter ett drygt pumpande från 100 m djup så bryter en enorm torsk ytan. Fisken är inte supergrov men däremot lång. När vi hänger den på vägen så pendlar den mellan 28-29 kg! Äntligen har jag efter många Norgeturer fångat en ordentligt stor torsk. Då det är helt tydligt att det går grov torsk därnere och att de är helt ointresserade av jiggarna och bara vill ha hel sej så bestämmer jag att vi ska leta upp sejen med ekolodet. Det visar sig dock inte vara så enkelt. Efter en hel del letande så ser jag till slut lite sej på lodet och vi släpper ned häcklorna. Tyvärr så är det bara en enda sej som nappar och det är på min häckla. Jag ger bort sejen till Krister eftersom jag redan har fått två stora torskar och försöker fortsätta att fånga sej med häcklan medan han metar. Någon längre väntan blir det dock inte. Så fort Kristers sej kommer ned så är nästa stortorsk framme och glufsar i sig den. Även denna fisk känns riktigt stor och när den kommer upp så ser vi att den inte bara är stor. Den är gigantisk! Mycket större än min och en klar 30+ torsk. Vi beslutar att köra i hamn för att få fiskarna ordentligt vägda. Väl i hamn så vägs mina båda torskar till 22,75kg och 26,15kg och Kristers enorma torsk till otroliga 33,55 kg! Min stora tappade tyvärr mycket i vikt på vägen in. Kristers torsk är en av de största sommartorskar som fångats på spö.

Då vi kom iland tidigt så beslutar vi att äta, det är ju trots allt midsommarafton! Krister har med sill och köttbullar och vi har handlat dyr norsk nypotatis. Guiden Johan bjuds in och vi avnjuter kalaset med lite dansk öl. Vi bestämmer oss för att vila ett par timmar och sedan gå ut igen kl 23 och fiska hela natten. Målet är hälleflundrafiske på grundområdet Sildbåen norr om ön, ett område som inte har besökts så ofta de senaste säsongerna men som producerat många stora flundror. Det brukar dessutom vara gott om stor torsk i området. Jag meddelar de andra båtarna om vår planer ifall de vill följa med.

På plats i hamnen i den ljuva midsommarnatten har ytterliggare två båtlag slutit upp. Vi drar norrut i över ett lugnt hav som glittrar och skimrar under en underbar midnattssol. Tyvärr är inte fisket på Sildbåen lika underbart. Det är tvärtom riktigt trögt. Inte en flundra fångas på någon av båtarna trots många timmars nötande. Det enda som kommer upp är ett fåtal mindre torskar. Till slut är jag så sömnig att jag håller på att tappa spöet i vattnet så jag lämnar över guidningen till Johan och lägger mig och sover på durken. En båt har redan kört hemåt. Innan jag somnar kommer vi överens om att vi ska fiska oss nedåt till Runningen för att se om stortorskarna står kvar. Sen somnar jag och märker inget av vare sig båtfärden eller att Johan och Krister fiskar av både Reis och Yttre djupskjolt innan de kör ned på Runningen. När Johan slår av motorn på Runningen vaknar jag till och fryser som en hel eskimåfamilj. Att norr om polcirkeln sova på en båts metalldurk om natten rekommenderas inte! Jag får fiska mig varm. Tyvärr är sejen lika svår att få tag på som innan. Vi får verkligen kämpa upp varenda metesej. Men när man väl fått tag på en sej så nappar stortorskarna direkt. Krister inleder med en på 23 kg. Nästa metesej jag får upp skänker jag till Johan. Precis som förra gången när jag gav bort min sej till Krister så hinner Johan nästan bara ned till botten innan en stortorsk slukar den. Johan kämpar på.

Upp till ytan kommer ännu en jättetorsk. Precis som med Kristers så väger vi den snabbt i båten innan vi släpper tillbaks den i sitt rätta element. Vågen dras ned till 27 kg och så har Johan också fått ett skapligt PB. Nästa sej jag får upp behåller jag själv och en stund senare kan jag återutsätta yterliggare en 20+ torsk! Denna gång väger fisken 21 kg. Vi har alltså på två kortare fiskepass inom ett dygn, ca 6 timmar fiske, på Runningen fångat 6 torskar över 20 kg och det har inte varit de små 20-plusarna heller. Otroligt! Den andra båten som vi hade i följe hade inte samma tålamod som vi att fiska upp sej att meta med. De låg grundare uppe på Runningen men fångade ändå ett antal torskar på 10-17 kg på jigg.

Krister 23 kg!

Johan 27 kg!

Anders 21 kg!

Efter att endast ha sovit ett fåtal timmar de senaste två dygnen så blev det vila och sedan lite guidejobb på land resten av dagen och lite öl på pubben på kvällen. Söndagen bjöd på riktigt skitväder så det blev mer landjobb och sedan att hämta danskarna på flygplatsen. Det visar sig vara en pappa och hans vuxna dotter. Trevligt med flickor i båten! På måndagen var vädret fortfarande kasst men vi fick ju försöka. Vi körde upp till Kveitesund men sjön gick hög, pappan blev sjösjuk och fisket var dåligt så vi retirerade till hamnen efter ett par timmar. Ny tur bestämdes till natten och att vi skulle försöka ta oss ut på Runningen. Efter vårt fantastiska torskfiske tidigare under veckan så ville flera båtar med. Tyvärr var fisket inte alls lika bra längre. Trots att vi metade med sej så hände ingenting. Det fångades i princip inget alls från någon av båtarna. Pappan blev sjösjuk igen och vi planerade att köra in. Då ropar Johan över VHF-radion från sin båt att han fått en 25 kg torsk. Vi kör bort till honom och beundrar fisken, sätter av Krister i hans båt och jag kör in med danskarna. Ytterliggare en 20 kg torsk kom upp under natten i Ralphs båt men annars var fisket mycket trögt. Tisdagen skulle bjuda på mer blåst efter en lugn morgon. Eftersom fisket på Runningen var så trögt under natten så går vi upp tidigt och drar ned till Kveitegrund för att fiska katt. Grundet är en pålitlig leverantör av fina katter. Så icke idag. Vi får faktiskt bara en enda liten efter långt nötande. Fisket är tråkigt och extra tråkigt är det för dottern som inte fått en enda vettig fisk. Både fisket och vädret har ju varit urdåligt sedan de kom upp. Nu börjar det dessutom blåsa upp igen. Vi kör snabbt upp till Runningen igen. Jag fiskar upp sej till dottern och avstår själv från att meta torsk för att öka hennes chanser. Efter ett tag så har hon napp och krokar en riktigt fin fisk. Av spöböjet så ser det ut att vara en ny 20+ torsk. Tyvärr kliver den av halvvägs upp och sedan händer det inte mer. Tråkigt men så är fisket. Dagen efter sitter jag på flyget hem.