Västkusten 4-6 juli 2008

Äntligen blev det till en resa upp till lite djupare vatten på Västkusten. Team Navia hade bjudit in mig för att ge en lektion i djuphavsfiske. Nu blev det ju dock tvärtom istället...

Det var lite svårt att bestämma dagar för fisket eftersom vädret var lite ostadigt och prognoserna hela tiden ändrades. Till slut så blev det bestämt att jag skulle köra upp till Lysekil på fredag eftermiddag efter jobbet och så skulle vi fiska lördag och söndag. Planen var att sticka ut tidigt på morgonen på lördagen till 10-gradaren och fiska där lördag till söndag med övernattning i båten. Precis innan avresan så ändrades prognoserna igen och visade att vädret skulle bli dåligt på söndagen. Vi beslöt dock att fiska ändå och att vi skulle köra ut så fort jag kom upp och fiska agn och sedan fortsätta ut och börja fiska under natten. Så skulle vi köra hem under lördagskvällen och sova i hamn och sedan fiska kustnära under söndagen.

Väl uppkommen så stuvade vi båten och knöt tackel. Lill-Anders hävdade bestämt att tacklena skulle vara så snygga så möjligt och använde massa slang, pärlor mm. Själv orkade jag inte greja med det utan gjorde enkla tackel med minimum av tingeltangel och fick höra att de var de fulaste tackel han sett. Men det visade sig ju dock senare att de fungerade alldeles utmärkt ;) Vi använde bomtackel med 2 krokar på släpet och 2-3 krokar som upphängare. Stora enkla 10/0 eller 12/0  där vi skulle aptera hel makrill på och så mindre krokar där vi skulle agna med filéer för småfisk som blåkäxa och kolmule. Tacklena knöt vi i 1,4 mm nylon. Efter ett utdraget bestyr så kom vi till slut iväg. Men först skulle vi fiska upp en massa makrill till agn vilket inte visade sig vara det lättaste då det var sent på kvällen och makrillen inte var på hugget. Efter 3 timmars fiskande i mörkret på flertalet grundtoppar hade vi (eller jag) fått ihop 3 (!) st makrillar vilket inte på lång väg skulle räcka. Min åsikt om att jag själv i alla fall hade lite agn och att vi därför kunde köra ut och meta föll för döva öron. Vi la helt enkelt oss att sova i båten och väntade på gryningen.

När solens första strålar orkade masa sig över horisonten så fortsatte vi det jätteroliga agnfisket. Efter ett tag så hittade vi i alla fall till slut makrillen ovanför ett vrak och fyllde snabbt upp agnbacken och blåste sedan i full fart ut de 45 distans vi hade kvar. Klockan var ungefär fem på morgonen när vi var framme. Väl framkomna visade det sig att det var massor av makrill på 10-gradaren men vem hade våga chansa...

10 gradaren är ett djupgrund med varierande djup mellan 250 - 400 m. Här finns fortfarande chans att fånga stor långa och lubb trots trålarnas framfart i Skagerack. Har finns också gott om blåkäxa, denna fula djupvattenshaj med självlysande ögon. Har man tur så kan man också sitta med en rocka eller håkärring i andra änden av linan. Vädret var perfekt. Nästan bleke, solsken och minimal ström. Vi agnade på och släppte i men fisket var inte så fint som vädret. Efter några timmars fiske så bestod fångsten av en 4kg lubb och ett par små blåkäxor. Jag hade napp men vid mothugget satt jag fast i berget med tacklet. Efter 10 minuters joxande med att få loss tacklet genom släppa löslina och hoppas fisken skulle dra loss det alternerat med att spänna upp linan så beslöt jag att dra av det med strömmens hjälp. Precis innan jag kände att linan skull gå av så lossnade som tur var tacklet. Fisken var kvar och hade bra tyngd. 320 m djup och mycket mer lina ute betydde mycket pumpande. Till slut började linan gå akteröver vilket betyder att fisken håller på att flyta upp de sista metrarna. Plötsligt bryts ytan 30 m från båten av en enorm långa. Daniel backade båten och Lill-Anders gaffade säkert långan. Någon chans att komma loss hade den inte. Fyra krokar satt väl förankrade i käften på den. Den hade väl tuggat i sig hela tacklet när jag försökte få loss den. Långan vägdes till 19,2 kg och blev ett fint personbästa.

Efter denna energiinjektion fortsatte vi att fiska men det hände inte mycket. Efter middagstid var göteborgarna trötta på det dåliga fisket och ögonen hängde så de gick ned och sov två timmar medan jag fortsatte fiska. Det var fortsatt trögt fiske. Jag fick en långa på 6,2 kg och ett par sejar på 4-5 kg som tog makrillarna på tacklet när man vevade upp. Ett försök att jigga efter sejen och få någon större föll inte väl ut. De högg inte på jiggarna.

När Anders och Daniel vaknade beslutade vi därför om att köra ned på Bratten de sista timmarna. Det var 25 distans dit och sedan 30 hem. Så slapp vi också köra hela vägen i ett sträck. Det visade sig vara ett bra beslut. Efter en liten trög inledning på Bratten så bytte vi ställe och fick igång fisket. På två längre drivor över en hårdbotten som först var plan plan på 260 m och sedan stupade ned till 340 m så fick vi tre stora lubbar och ett par blåkäxor. Alla tre lubbarna vägde nästan exakt 11 kg. När vi kontrollvägde dem i hamn så visade det sig att det skilde 300 gram mellan den minsta och den största. Man kan ju undra om det var trillingar? Själv fick jag två av dem och Lill-Anders fick den andra. Jag passade också på att kroka en reg-sej på vägen upp från botten. Jag hade vid ett bottennapp förlorat hälften av linan på min rulle och fick låna en av Daniel. Den var tvåväxlad men det var bara det att högväxeln var så trög att veva med när tacklet vägde så mycket och lågväxeln var så låg att det tog en evighet att veva upp. Därför börjad jag uppvevningen innan de andra och försökte få någon sej på vägen eftersom de visat sig intresserade av makrillarna. Vid ett sådant tillfälle hade jag ett napp som inte fastnade. Jag stoppade därför invevningen och då sög det till ordentligt. Det blev en hård kamp och vi väntade oss se en riktig monstersej. Besvikelsen blev därför stor när vi först skymtade två sejar på upphängarna och sedan ytterligare två på släpet. Men den största sejen klarade ända regvikten med sina 7,2 kg. De andra tre sejarna vägde mellan 3-4 kg så det var inte konstigt att det blev en sådan kamp när det satt 20 kg sej på tacklet.

Kvällen närmade sig och vi beslöt att avbryta och köra i hamn. Efter städning och rensning var det inte svårt att somna ombord på Daniels pappas moderskepp till båt. Vädret försämrades under kvällen, det började blåsa och regna så vi beslöt att inte ställa klockorna utan sov långt fram på förmiddagen. Vädret var lite bättre då men alla var trötta och kustnära pillemete i dåligt väder lockade inte efter gårdagen så vi beslöt att avbryta fiskandet och åka hem istället. Gyltorna får vänta tills nästa gång jag är däruppe. Då hoppas jag på en repris från denna tur. När Göteborgarna kommer ned till Öresund och visar hur man fiskar små fiskar så får väl skåningarna åka upp på västkusten och visa hur man fiskar stora fiskar... ;)

Tack Lill-Anders och Daniel Lindblom i Team Navia för en god tur och gott sällskap!